Danik

Jag såg på ett avsnitt av McGyver här om dagen och konstigt nog handlade det om ngt så ovanligt som hockey för den serien. Ett mycket förutsägbart avsnitt för den delen men jag kollade iallafall för det var skojj och så kom det till den scenen då McGyver övertalar den bäste spelaren att stanna kvar i laget för att itne ge upp om sina drömmar som han gjort en gång tidigare i sitt liv. Han pratar om varför sluta nu och sen kommer du om 15 år undra "tänk om" precis som han fortfarande gör och kanske aldrig kommer sluta tänka för att McGyver gav upp sin dröm.

Ibland tänker jag också det där "tänk om". Tänk om jag gjort så eller si. Tänk om jag kanske hade vågat. Tänk om jag satsat på skaten, tänk om jag aldrig slutat lira piano? Hade jag följt min dröm? Var det min dröm? Vad är det jag egentligen vill bli? Kanske är det den där vägen som gör en till den man är i slutändan. Man kanske provade på men om man faktiskt slutade så kanske det tyder på att man inte var menad för det. Men ändå kan man aldrig sluta tänka så där. Fast man kanske inte ska tänka så mycket över huvudtaget. Kanske är det lättast så.

Ibland blir jag helt Euforisk när jag lyssnar på musik och tänker på massa saker. Ibland är det verkligen den bästa känslan som finns. Minnen det är det man lever för. Man skaffar minnen under hela sitt liv. Samtidigt som man lever i nuet. Men man ska inte blicka bakåt för mycket man ska ofta se frammåt. Fast jag tycker ändå om den där känslan att se bakåt. Ibland kan den känslan göra en till tårar, fast inte av sorg utan av glädje. Det är en härlig känsla det måste jag säga. Prova det.