Danik

Det blir aldrig som man tänkt sig.
Kunde inte få ut någonting igår.
Kände mig sårbar. Mer än någonsin.
Det blev bara godkännt. vet inte om det blev ett plus till det också.
Var nog ändå ganska väntat.
Hade jag kunnat göra det annorlunda?
Spelar ingen roll...
Ville bara inte krypa ner i ett skal.
Blir så arg på mig själv.
Men det är inte mitt fel att jag känner som jag gör.
Men det är mitt fel att det blev som det blev.
Du säger att jag hade min chans.
Känns så illa bara.
Kan inte släppa taget om den kvällen bara.
Vet inte om det finns ett gott slut.
Vill bara vara nära.
Men det går inte.
Man vill bara att allt ska vara som i en film.
Ett gott slut.
Jag vet dock inte om det här bara är början.
Kanske ska man ha sina svackor.
Vad vet jag.
Ska det vara perfekt från början?
Kanske inte. även fast man vill...
Man vill bara så mycket.
Men man kommer till en punkt då man börjar undra.
Hur länge kommer jag behöva vänta nu.
Kommer det ge med sig?
Kommer jag ge med mig?
Kommer vi missa varandra?
igen..?
Så mycket jag hade tänkt säga.
Så mycket jag inte kan få ur mig i din närhet.
Ingenting man kan göra åt.
Vill kunna utrycka mig.
Genom musik.
Vill vara den där som accepterar dina brister.
Jag vet inte om jag gör det.
För jag vet inte ens om du har några.
Lyssnar på Heaven
Förstår varför den får dig att tänka på kärlek
Det värsta är väntan
Man undrar bara hur länge.
Som med bussen
man vet bara inte hur länge man orkar
man vet inte ens om den kommer
Jag vill bara att du ska veta att det aldrig var ditt fel
Det var mitt fel
Jag blev svartsjuk
Därför blev jag ledsen
Därför jag inte vill komma för nära
Vill distansera mig
Visste att det inte fanns ett gott slut
Men det gick inte
Känns så mycket hårdare nu än vad jag trodde det skulle vara.
Har aldrig kännt så starkt för någon
Det är ingen hemlighet längre
Alla visste om dig..
Alla visste...
Alla...
förutom du.