When I'm gone
Ibland blir jag riktigt känslosam när jag tänker på vissa saker. Serier tillexempel. Ibland kan de verkligen få en att tänka. Så mycket patos. Musiken. Helheten. Det är precis så det är i verkligheten. Man kopplar en låt till ett minne, en speciell stund. En stund man inte vill ska ta slut. Ibland förstår jag hur du känner D. tror jag iallafall. OC tillexempel, när Marissa springer ut från The Modelhouse, efter att Ryan ditchat henne, fast något mycket djupare ligger i vägen.
Kan inte allting bara ha lyckliga slut? Kanske det har det. Kanske är det vägen dit som är svår. Kanske är det inte alls så, vad vet jag?
Jag älskar patos.
Es ist immer noch nicht so einfach
Det var längesen jag hade den här känslan. Har saknat den. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag känner men något är det. Jag saknar. Det känns bra iallafall. Jag hoppas att det varar. Jag vill verkligen det här.
Syntax Overflow
Nu är ett sånt där tillfälle då jag känner att min hjärna kokar över av tankar. Jag skulle behöva någon slags sorterare eller något. Det blir för mycket. Inte utav dåligt utan av bra saker. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Kanske lyckas sortera ut det imorrn. Om jag har tid...
På tal om tid!
- Nu kom jag på något JAG verkligen saknar
I Love Berlin
Jag är tillbaka och det finns en jäkla massa att berätta. Frågan är om jag vill berätta allt... Vissa saker börjar bli mer personliga än jag tror och vet inte om jag vill hålla det hemligt ifall någon skulle läsa någon gång. Det hela börjar iallafall med resan dit...
Vaknar runt en åtta iallafall och gör mig redo inför avfärd runt 10 tiden. Gick i ganska lagomt tempo till shellmaccen där vi skulle bli hämtade av Amelias pappa som skulle skjuttsa oss till Arlanda. Väl framme stöter vi på Lärarna Monica och Frida och Steg 3:orna. Innan avfärd måste jag säga att jag var lite smått nervös, eftersom jag fått värsta dommedagstankarna varje gång jag ska flyga efter för mycket lost tittande, 9/11 och United 93. Som tur var gick iallafall flygresan bra och vi landar i ett mycket hett Berlin. Tar tåget in till innestan och därifrån buss till vårat fina vandrarhem.
Jag delade rum med Amme och det var ju bra det, förutom att hon snodde den bästa platsen det vill säga att jag fick den sängen man drar ut under den BRA sängen, så jag fick kämpa lite med skarven men men sov inte där alla nätter så wtf. :P
Varje dag var det något nytt som hände och Berlin var verkligen en grymm och sevärd stad med mycket arkitekttur och höga byggnader. Besökte Fernsehturm (TV- tornet) som är 368 m högt med en stor glaskupol med blick utöver hela Berlin.
Andra kvällen blev det krök med billig sprit från Hotellet och det blev aningen goda drinkar ska jag säga, Tredje kvällen likaså fast lite mer... fram till att Monica och Frida klampar in i rummet; "Är det någon som har något att säga om det här", varav en tystnad lägger sig följt av ett; "Nu vill vi att alla lägger sig på sina rum och så pratar vi med er två och två". Jag och Amelia fick prata med Monica och Frida nästsist och jag fick sköta HELA snacket vilket var ganska jobbigt, men jag hoppas att det löste sig ganska bra och att de förstod att jag faktiskt var ledsen över det hela och att det var en dum grejj. Dock kan jag inte säga att jag ångrar det :) Men jag lärde nog mig ett och annat utav det.
Som tur var blev det inte så mycket sura miner, utan de sa nästa dag att vi skulle få prata med våra föäldrar innan de skulle göra det själva per telefon och sa sedan att vi skulle lägga det bakom oss och njuta av det vi hade kvar utav våran berlin resa och det gjorde vi verkligen:). Denna dag lärde jag känna Cissi bättre och jag vet inte varför men konstigt nog började typ alla hålla på att tissla och tassla bakom ryggen bara för att vi prata... OK? Fett olagligt liksom, men tydligen hade det pratats en massa innan det. Den dagen insåg jag faktiskt att jag kände mig ganska intresserad och det lustiga var att jag hade pratat med Vincent innan och han hade berättat att två tjejer från hans Klass skulle åka. Cissi och Malin och han sa att Cissi var den som var snyggast i deras klass och att hon även var den enda som var singel. Jasså tänkte jag, det låter ju lite spännande :P
Som sagt senare den dagen hade vi lärt känna varandra rätt bra och det kändes på något sett som att vi klickade. Bra kontakt från början liksom. Kändes tomt när jag inte fick vara med henne. Både under maten då några satte sig vid ett annat bord. Jag vet inte fick en konstig känsla i magen. Kändes tomt. Likadant när vi skulle sätta oss vid bion. Trodde vi fick platser brevid varandra, men tydligen hade vi tydligen två tyska damer brevid oss, och även det kändes lite småsurt :P men kanske var det bara bra på något vis. Fick längta lite mer på något vis. Och vi fick ändå våran tid sen:)
Efter bion var det S-bahn, U-bahn och buss hem, och väl vid vandrarhemmet samlades ett gäng i Emelies rum och Linneas rum. Vi satt där, jag, amme, cissi, malin, emelie och linnea. Vi låg där i deras rum och hade trevligt :P Jag körde på med mina gåtor som ingen kunde lösa och lyssnade på lite härlig musik. När alla blivit sådär lagom trötta så sa Emelie och Linnea att de ville sova så de jagade ut oss ur deras rum och Malin säger att hon ska sova med Malin och jag ba : OOOOOOOOKEEEEEEEEJ? det där var inte planerat.... så jag typ: eeeeehmm... aja jag sover väll med Cissi i deras rum. Funkar för mig, tänkte jag :). På rummet blev det iallafall minst sagt mysigt.
Vaknar nästa dag av ett par få timmars sömn och tänker på hur tråkigt det ska bli att få åka hem till kalla sverige efter vart i ett tillkännaviss 30 grader varmt Berlin. Planet hem var lite skakigare än vägen dit, så var lite lustig i magen, men gick bra med Cissi på vänster sida om mig:P 
Var lite kul, på tal om ingenting, när Vincent ringer mitt under Monicas avslutningstal och jag typ gormar; TJAAAA MAAAAAAAN över hela Arlanda :P och alla typ kollar lite småsnett på mig :P men men det var det värt och sen får jag tecknet av Monica att jag kanske borde lägga på, så jag säger att jag ringer upp sen bara :P Fan vilket gagg asså.:D
Säger hej då till alla och många minnen kommer jag ha med mig... och mycket kompisar... och mycket känslor...
"I Love Berlin"
"Ich bin dein gummibaer"
- "Sieben Sieben Einulu, Sieben Sieben Ein und Zwei, Sieben Sieben Einulu, Ein, Zwei, Drei,
TANZEN!"
The day after tomorrow
Har förstått hur mycket man egentligen kan hinna med på en dag och man borde ta vara på det egentligen. Heldag i skolan till 4 som vanligt fast ändå inte för vi skippade svenskan så istället för 5 blev det 4. Sen hooka jag upp med tawar och begav oss hem till mitt crib.
Var väldigt kul och trevligt. Hade många bra samtal tycker jag, även om mycket handlade om kärlek och sex :P men det kunde bli riktigt deep ibland. Och för att dela med mig om min sjuka tanke ska jag försöka förklara hur jag känner ibland.
Om man tänker utifrån det man ser
Det är det enda man ser
Det är det här jag ser och ingen annan
Man kan inte blicka utanför ramen
För mig är det här Gud
Ingen annan ser det jag ser
Jag är speciell
Låter fan lite creepy men nu ska jag komma in på annat...
Imorrn blir det lite nationella men The day after tomorrow blir det TYSKLAND! BERLIN YAHOOOO
-Ich habe ein Kugel mit deinem Namen auf!
haha!
Ska bli skitskojj, ska verkligen göra det bästa utav sitationen och leva i nuet. Hoppas min visit blir saknad. Shiit skriver jag för mig själv eller för ngn annan?
-Hmmm... Är det här en fråga?
-Om det här är ett svar
STUUUUUUU HAAAAAAAAJK
Helgen började med STUUUUUUUU HAAAAAAAAAAAJK som det kallas där borta. Vandrade bort till lissma och gjorde några små stopp på vägen som tillexempel i charlottendal. Hade mycket roligare än jag trodde. Kyrkmänniskor asså, fan vad trevliga dom är egentligen. Asså, älska fördommar ibland. Körde lite roliga lekar som man brukar göra, jag vet att det låter lite patetiskt men jag står fan på mej, detta var fan skojj, och ni som förstår....
bluppfisk.... BLUUUUUPP FISK!!!!!!!!!
Vi sov i ett väldigt STORT tält. Typ 20 manna och det blev lite småtrångt och mysigt. Sov med mössan på dessutom :P
Blev även ESC-Festival som vi kollade på "at the projektor" där på lissma i stugan och det var fett kul. Hejjade stenhårt på grekland, och varje gång de fick en poäng skrej jag hårt;
- WOOOHOOO HEJJA GREKLAND *BUSVISLING* WOOOOOOOO!
och nej det var inte bara för de lättklädda tjejerna :P
Blev hursomhelst lite småttirriterad att Serbien vann. Kommer inte ens ihåg hur låten gick och det tror jag inte ngn gjorde. En vinnarlåt ska vara katchig och fan inte mer än rätt egentligne att The Ark hamnade så långt ner. Fattar inte hur folk kan digga dom så hårt. de har vissa bra låtar men DEN DÄR är inte bra. Efter att jag fatta att det var kört för både sverige, Grekland och mitt RYSSLAND så hejjade jag stenhårt på Ukraina, Bara för att Serbien inte skulle vinna och för att den egentligen var fett tung :P haha, Fatta alla kommer dansa till den på stureplan.
Satt även nattvakt under den sista kvällen, och måste säga att det var ganska upplysande eller vad man ska kalla det. Fick en ganska mysig tid... 6-7 på morgonen och jag lade mig runt en halv 1 och är man i ett 20 manna tält på läger är det smått svårt att sova hehe :P men man får lite tid att tänka på lite allt möjligt och måste säga att den tiden gick fortare än jag trodde.
För att sammanfatta hela hajken så måste jag säga att jag var positivt överraskad och jag skulle faktiskt kunna tänka mig att göra det igen. Det jag tyckte om var att träffa personer man inte träffat på ett tag. Speciellt Ludde och Uffe som är härliga människor och man får verkligen härliga flashbacks från konfirmandtiden när man är med dom. Och för er som inte förstod mitt bluppfisksskämt tidigare så var det Uffe's imitation av en sån på en väldigt rolig lek där man ska säga bluppfisk i en ring med hakan mot marken och de andra ska försöka att inte skratta. Åkte nog ut på Uffe varjegång :P så jävla rolig haha.
Ett speciellt tack ska Mia ha som släpade med mig och hon behövde nog egentligen inte göra så mycket där. Hon sa att hon skulle underhålla mig men jag underhöll nog mig själv ganska bra :)
A B och C
Kvällen började däremot med att ett gäng kom över och vi började kröka lite till hockeyn och damn vad sverige är bra ibland, tror dock inte dom kommer vinna :P
Sen blev det raka vägen mot Berzeli!
Det var lite skojj, skön musik det vill säga en jävla massa "BMU" aktigt crap med en jävla massa bas. YAY! Dansa gjorde jag som vanligt och när jag står där och dansar får jag in ögonkontakt med en jävligt het brud asså, och vi båda börjar röra oss mot varandra och vi börjar dansa. Allt går bra och sen försöker en av min brorsas polare "sno" henne från mig och han får typ rå dissen haha :P Hon kommer tillbaka och vi fortsätter dansa, lite lap och lite shaky shaky och det är väldigt sensuellt och våra läppar är typ 3 mm ifrån varandra och jag känner att såfort jag kom nära så fega hon ur. Suck :P men men... senare tar vi och sätter oss, snackar lite och jag kirrar hennes nummer, sen frågar jag varför hon är så tillbakadragen, och hon ba; jag har pojkvän borta i karlskroga. DAEMN. Snabbt som fan säger jag hej då typ :P Hopplöst fall. men aja blir fan en nästa gång. Och som brorsan sa, fan skit it det, du ska behandla tjejerna som smuts. haha, kanske skulle gjort det och ändå försökt "släpa" henne hem. Aja nästa gång vet jag :P
- Det som händer här, stannar här. =)
Frihet i gröna ögon
Alla har vi en längtan. En längtan som söker sig bort över allt annat. En önskan som sträcker sig så långt att vi inte vet om det är värt det. En åtrå till det vi tror är det viktigaste av allt; Frihet.
Många gånger har tanken slagit mig då jag undrar över vad meningen med livet är. Är det att vara fri? Vad är fri? Vad är det vi egentligen strävar efter? Vilda gröna ögon reflekterar över många utav dessa frågor. Franscesca Pierson eller mer tillrättavisad som Franky har många problem i sin vardag och hon bär även på sin djupaste hemlighet om den identitet hon ibland brukar inta som Vilda. I detta inre döljer sig ett sinne som inte håller tillbaka för någonting, en person som visar och står för sitt tycke. Inga barriärer som blockerar skiljelinjen mellan att gå över gränsen och inte. Detta inre som gör Franky till en fri person, eller gör det verkligen det?
Det är fortfarande inte ofta som Vilda utrycker sina känslor utan ofta hålls detta jag inne utav Franky. Däremot får man ta del av de utryck och känslor som fortfarande finns inombords, de känslor som Vilda vill utrycka. Det som speglar friheten i Franky.
Visst finns det ett faktum i att definitionen av frihet styrs av faktorer som lossar på spärrarna, tvungen, måste och ska, men samtidigt behöver vi den där gränsen som får oss att handla efter det som känns adekvat. Alla har vi den gränsen och alla vill vi känna frihet. I Frankys värld försöker även där Familjen Pierson att kompromissa mellan att alla ska ha det så bra dom möjligt och alla försöker finna sin egen frihet. Detta märks tydligt i hur karaktärerna i boken samspelar. Frankys pappa njuter av livet i rampljuset, medan Frankys mamma egensinnat försöker finna sin ro genom att arbeta med det hon tycker bäst om; sin konst. Hela tiden så försöker dessa sidor att samspela i en solidär miljö, men detta verkar inte lyckas så lätt alla gånger. Då dessa sidor inte är i ense så skapas problem, och detta leder till bråk i familjen och en kamp om vem som kämpar mest för sin åsikt. Alla i familjen vill känna frihet. I Skagit Harbor tar Frankys mamma sin flykt från problemen som uppstår hemma hos familjen Pierson, medan Pappan försöker leva sitt liv genom att hålla familjen samlad så fort han är hemma, men det är inte alltid alla dessa faktorer är i samspel.
För Franky är detta en mardröm, hela tiden ställs hon mot sina föräldrar som försöker vinna sina barns hjärtan och hela tiden ber henne att välja sida. Franky som är rädd för sin pappa tvingas att välja hans sida och detta gör det inte bättre. Hon blir hela tiden begränsad av det hennes pappa gör och hela tiden så försvinner den frihet från Franky som hon längtar efter.
Jag skulle nog säga det, Ja. Om jag måste svära på det... Ja, min far ?misshandlade? mig. Och min syster Samantha. (Antagligen vill hon inte prata om det. Hon är rädd. Och nu när mamma är borta måste hon älska pappa. Jag känner likadant. Men jag måste komma över den känslan. Jag kan inte skydda honom längre.)? (Joyce Carol Oates, Vilda gröna ögon, s. 245)
Att Franky har den känslan att hon måste älska någon bara för att mamma är borta känns väldigt bisarrt, men samtidigt om Franky har blivit uppväxt i en miljö där hon ständigt blivit manipulerad är det nog ändå inte så konstigt. Ändå tänker jag fortfarande vad är det egentligen som Franky vill. Vad är det hon strävar efter? Varför måste hon älska någon? Ett normalt liv? Vad är ett normalt liv? Hela tiden så försöker Franky att finna ro i att försöka älska sin pappa, lyssna på vad han säger åt henne, se bortom sanningen. Detta är iallafall inte vad jag kallar frihet. Alla har sin egen bild av frihet och den frihet jag tror att Vilda söker är den som får henne att känna sig normal, det skulle vilja betyda den frihet hon får när Vilda inte längre behövs. Vilda representerar friheten i Franky men samtidigt är det ett rop på frihet, så när ropet inte längre hörs kan Franky känna frid.
Vilda speglar även en bild om hopp, det finns många gånger i boken som Vilda inte bara vill utrycka hur hon känner utan även om hur hon hoppas att det bara kunda vara enklare.
?Jag hade aldrig försökt ta kontakt med Garret för att förklara eller be om ursäkt. För att förklara varför Samantha och jag inte hade varit där, hos mamma, när han hade kommit för att ta oss med ut och segla. I den där dimensionen. Där allt ännu inte hade hänt. Där Garett kom, tog oss med ut och seglade. Där vi var vänner.? (Joyce Carol Oates, Vilda gröna ögon, s.217) Detta är ett tydligt exempel på hur Franky ofta hoppas på att det ska vara bra, att det ska vara bra så hon kan få sin frihet.
Det jag tror är det största problemet är att Franky lever i ovisshet, hon försöker ignorera det hela, låtsas om som att ingenting har hänt. Inte höra. Inte ställa frågor om hur, var, när. Jag underade över det där. Kunskap är makt. Vilda vill ge sken om att ingenting hänt, hoppas att allt är som vanligt. Vilda kan aldrig bli fri om inte hon börjar inse vad som egentligen försigår. När hon senare i berättelsen får reda på hur allting gick till, och hon lyckas vända sig själv emot sin pappa med hjälp av sin mammas dagbok som hon får tag på i slutet av boken, lyckas hon använda sig utav den informationen och se bortom allting för en sista gång, hon lyckas sätta dit sin far. Kunskap är inte bara makt,
-Kunskap är frihet.
Lugnare...?
-Kan man inte bara få känna sig fri?
Samtidigt har jag chans till det nu. FF i en vecka. MUHAAHAHA. -So long suckers!
Upp och Ner
- Jag älskar sprida glädje, och jag menar det!
Ibland är det helt tvärtom, jag kollar mig i spegeln och tänker fan vad ful jag är :P, suck aja, inte mycket att göra åt. Men det kanske får en att tänka att när man väll har sina uppåt dagar så uppskattar man verkligen den man är. Tycker om sig själv. Jag menar hade allting aldrig vart dåligt hade man inte vetat vad som egentligen var bra. Jag vet att jag är ganska fånig men ibland när jag är ltie nere, försöker jag tänka på allt jag är bra på; kanske kan hjälpa för någon som känner likadant som jag ibland.
Om ni av förmodan ändå skulle veta vad jag är bra på ska jag fanemej inte hålla inne på det!
- Spela piano
- Charmig
- hahah nu blev jag tveksam ... haha
- Smart ( delvis, Dennis säger det!)
- Jonglera
- Åka bräda!
- Social!
- Gullig ibland :P
Fan vad jag är egoistisk ibland :P Fan att man inte kunde vara den där ultimat mannen :P
- Make your own footsteps
The Past is the Past
Känndes lite lustigt det där. Brorsan 20 år liksom, jag 18. Har det verkligen gått så fort. Det är så mycket man har upplevt och så många härliga minnen kvar att samla. Ibland blir jag lite "mood apathetic" när jag tänker på så många gamla sköna minnen. Stunder man spenderat med sina bästa vänner och hur skulle det vara om det skulle hända något med dom. Shajt skulle verkligen bli tomt asså.
Däremot tycker jag inte man ska blicka bakåt. Man ska se framåt, göra det bästa utav alla situationer. Bara leva och njuta. Ta hand om motgångar och framgångar.
Jag funderade också på en massa saker efter dagen min bror fyllde år. Funderade på allt det där med vänskap. Det är så jävla viktigt och jag märkte vilka min bror har vid sin sida och jag sa till honom att du måste visa att du tar hand om dom tillbaka. "Behandla andra som du själv vill bli behandlad". Man märkte det på gåvorna hans vänner delade ut till honom. En polare till honom gav honom ett presentkort på 400 :-. Ok, man ska inte mäta vänskap i pengar men det visar ändå på hur mycket han brydde sig om min brorsa men ibland kändes det som att han inte gjorde detsamma. Själv gav jag och hans polare Martin Seinfeld säsong 6 till honom och jag hoppas han blev glad. Det som var lite lustigt är att när jag frågade Martin om vad han skulle ge honom sa han först att han skulle bränna en skiva. Jag menar... bränna en skiva. Kändes lite otacksammt på något vis. Men sen sa han att min bror inte hade gett honom någonting när han fyllde år och då förstod jag. Det var inte han som var snål, elak, ovänlig kalla det vad ni vill utan det var min bror. "What comes around, goes around".
Jag lärde mig faktiskt att det är SÅÅÅÅ viktigt att värdera vänskap. Man ska ta hand om sina vänner. verkligen visa att man bryr sig. Det är sånna vänner man sedan har för livet, sådana som stöttar i både gott och ont.
- Friendship never ends
För att fortsätta min dag så träffade jag ett litet sällskap och kollade på Susannas dans uppvisning. Träffade my man D, Nokto och Fanny där. Ett mysigt litet sällskap. Så vi satt där och tittade på en hel bunch av dansuppvisningar och självklart skulle susanna dansa sist :P Så vi satt där och tittade på typ 10000 småbarnsuppträdanden, inte för att vara taskig utan all cred till dom, men jag blev lite småtrött ibland :P I pausen köpte jag även 2 små svartbollar, asså dom kosta 20 spänn! men fan vad det var värt det :P var ganska hungrig må jag säga :P Efter alla shower sedan var klara sade vi hejdå till Sussi och sedan gick jag och Dennis till GP och tog oss ltie krubb. Trevligt trevligt. Fan vad skön den snubben är ibland asså. If you read this. Believe in yourself ; ) :P
- Peace out dude
In your eyes
Är helt förälskad i en låt som jag bara inte kan slita mig från. Kommer från första avsnittet av Heroes som för övrigt är den bästa tänkbara serien just nu tillsammans med lost.
Rouge Wave - Eyes
Missed the last train home
birds pass by to tell me
that im not alone
well im pushing myself
to finish this part
i can handle a lot
but one thing i'm missing is in your eyes
have you seen this film
it reminds me of walking down the avenue
well im washing my hands of attachments,
yeah i will land on the ground
but one thing I?m missing is in your eyes
Låten finns att hitta på Youtube
Valborg
Fan idag var det fan en skumm dag. Försökte verkligen koncenterera mig hemma vid biologi tentan men allt gick fan bara åt hellvette fick typ idé brist. Och sedan när vi läste lite utav varandras arbeten det vill säga jag dennis och alex fick jag utryckt i ansiktet att jag blir ägd av alex. PÅ grund av att han haxxat en så jävla mycket stilrenare och ett betydligt mer välutformat svar än vad jag fått. Jag håller med fullständigt om den kommentaren jag fick. ?den ägde i alla fall sönder dannes text?. Fan tänkte jag. Kan man inte bara kopiera skiten? Jävla skit! Skit! Försökte iallafall senare att tänka utifrån alla faktorer och lyckades faktiskt tlilslut själv skriva ihop första frågan någorlunda OK.
På kvällen var det senare dags att dra igång festen. Efter en godmåltid kirrade farsan två bärs åt mig, och trodde typ att han var värsta hjälten att jag skulle klara mig på det :P men fan sen gick jag ner med min smått långsamma farsa och lisbeth till brasan där vi sedan gick skilda vägar. Träffade sedan på det hela gamla goda grabbgänget. Vincent gjorde mig även årets björntjänst och bytte mobilbateri med mig. Fy fan vad jag älskar den grabben ibland asså haha :P Träffade även gamla klasskamraten Sandra Malm som jag inte sett sedan jag slutade nian. Fan vad trevlig hon var och pojkvännen hade hon också med sig. Fett kul med dialekt! Jupp, hon bor nu i skåååeeeene. Sedan träffade jag även på gamla mentorn Kirsi och hennes sambo. Trevligt trevligt. Såg där på fyrverkerierna tillsammans och småchatta. Sedan drog jag mig vidare mot det planerade gänget. Lite folk från klassen. Vi rörde oss senare mot Mandys crib, och där hängde vi och myste och fan vad jag blev glad när jag såg att dom hade ett piano! Alla som känner mig vet hur mycket jag älskar det! Så där satt jag och lira medan dom andra gagga på och körde charader. Det var senare planerat att jag skulle hänga med mina två bästa boys alex och marcus och att vi senare skulle dra på fest. Fan vad elak jag kände mig att jag skulle dissa det sälskap jag redan hade. Hatar att dissa. Men det blev fanemej ingen fest! Istället kom Alex och Marcus till oss! Och jag ba va? Och fett glad att se Alex dras jag igång direkt. Det blev fan ett jävla drag som egentligen inte fanns :P Det roliga var när vi börja haxxa låtar på pianot och gitarren, fan vilken skön feeling haha. Helt enkelt försökte jag bara göra det bästa utav situationen och gjorde det till vad det blev. Jag fick däremot en dålig feeling senare mot kvällen. Jag hade ju planerat att dra på fest med grabbsen, men va fan som sagt blev det ingen och jag som ville träffa folk och hitta någon att mysa med.
Så jag var kvar med personerna vi var och det kändes lite lustigt till slut. När alex och några andra snubbar försvann kändes det på något sätt tomt. Jag fick inte den uppmärksamhet jag ville ha. Jag kan bli lite ytlig av mig men fan jag har så mycket på insidan. Och fan vad jag hatar ytliga människor. Så där var jag med min konstiga känsla och ville verkligen inte göra något jag skulle ångra. Så tillslut när jag inte pallade mer drog jag mig hemmåt. Även fast jag inte ville något mer än att bara ha det mysigt så kändes det som att alla redan hade varann så det var bäst det.
På vägen hem så filosoferade jag iallafall en jävla massa. Ibland stör jag mig på personer och det är antagligen inte de som de tror att jag stör mig på. Flumm. Hur som helst så blir jag lite irriterad. Ibland försöker folk hela tiden charma en och sen vänder dom ryggen när man väl visat att de fångat ens intresse. Och sedan insåg jag hur vissa personer bara var så jävla mycket ärligare på något vis. De behövde inte försöka hålla på med en massa trams. Det var så jävla skönt, svårt att förklara. Kvalité före kvantitet.
Avslutningsvis när jag på hemvägen närmade mig mit hood-SOLGÅRD så skickade jag ett internt sms till bästa polarn. ?Fan Vincent du är min bästa vän?. Så sant som det är sagt, skönt att veta vart man har folk. =)
Underbart
Det var med vissa svårigheter som jag tog mig upp ur sängen vid halv 11 denna morgon efter en lång föregående dag med grabbarna dario och hannes ute på 360. Dario körde på hårt som vanligt och Hannes rocka fett. Träffade även Jonte där inne som verkade JÄVLIGT glad att se mig som han gott utryckte sig och jag själv jag körde på med mina moves, och fick kommentaren ?jag vill fan knulla dig varje gång du gör det där danne? av Dario. Det var fan en härlig kväll det och nu då till denna dag. Vaknade som sagt runt halv 11 tiden och boy jag var trött, somnade runt halv 5 :P men men. Hur som helst så missade jag de två första lektionerna i skolan och när jag ringde marcus och fråga vart vi skulle va. Han sa till mig att de skulle dra och käka och fråga om jag skulle haka på. Självklart sa jag! Så så blev det. En smaskig Calzone till frukost vid 11 tiden och en jävla massa aids och cancer humor från Stefan. Vi andra garva och kul som fan var det. När vi satt där och bara umgicks fick jag en sån där jävla skön Sommar-feeling. Jag njöt. Efter detta gick vi grabbar det vill säga, jag, alex, stefan och marcus och satte oss i solen vid den där lilla statyn utanför skolan. Fett härligt. Vi garva och snacka och solen stekte, sommartider tänkte jag. Vi lyssna på musik och senare när jag anslöt mig till resten av klassen vid fysik lektionen så steg jag in med viss trötthet. Och direkt när jag kom in fick jag många garvande blickar på mig. Haha jag garva fan själv :P
Little Russian Rocket
Allting har sin början och det här är min. Mitt syfte med detta är inte att andra ska försöka förstå mig eller jag vill ha empati. Jag vill bara finna mig själv.
