Danik

Ibland blir jag riktigt nostalgisk av mig. Jag tänker tillbaka på alla minnen jag upplevt. Tänker på vad jag skulle tagit mig till om dom inte fanns. Jag har upplevt så mycket glädje i mitt liv och jag vill vara med om så mycket mer. Vill inte att det ska ta slut på något vis. Jag blir rädd när jag tänker på om något skulle hända mina vänner. Jag blir rädd när jag tänker på hur jag ska klara mig ensam. Tänka tillbaka på hur det var förut. Nostalgi.

Ibland blir jag riktigt känslosam när jag tänker på vissa saker. Serier tillexempel. Ibland kan de verkligen få en att tänka. Så mycket patos. Musiken. Helheten. Det är precis så det är i verkligheten. Man kopplar en låt till ett minne, en speciell stund. En stund man inte vill ska ta slut. Ibland förstår jag hur du känner D. tror jag iallafall. OC tillexempel, när Marissa springer ut från The Modelhouse, efter att Ryan ditchat henne, fast något mycket djupare ligger i vägen.

Kan inte allting bara ha lyckliga slut? Kanske det har det. Kanske är det vägen dit som är svår. Kanske är det inte alls så, vad vet jag?

Jag älskar patos.