Danik

17.03 är deadline - Projektarbetet.

16.59 skickas arbetet in och ett års bekymmer skickas iväg genom en elektronisk signal i form av epost.

Galet glad... Men fortfarande hyseriskt... Det är dags ska fira! Dennis och jag. Slänger snabbt i mig mat och får skjutts till skolan där jag ska träffa Dennis. Fan vad jag längtade efter det där momentet. Bara få känna 100% glädje.

Veckan i övrigt hade varit 100% hektisk, med prov tre dagar i rad och galet mycket annat att tänka på.

När man stod där... Kände jag mig glad i hela kroppen. En känsla man inte kan beskriva... Och sen träffade man lite annat folk, som också förgyllde det lite extra. Tillsammans på kvällen sen skulle jag och Alexandra prata för sjödal. hade INGEN aning om vad jag skulle säga. Men man kan ju improvisera lite och vad är det värsta som kan hända egentligen. Ja du inte vet jag...? inte mycket antagligen.

Tiden efter 17.03 Kändes som en tid att slappna av. Allting perfekt. I allafall så länge jag kunde hålla mig med mina vänner och borta från hemmet. Tack Dennis och moraliskt stöd också för den delen :)

Tiden efter 17.03 skulle vara bäst... Det var den men bara tillfälligt. Tillfällig lycka som sagt. Var den värd det? OOOH JA!.... men fortfarande... Så fort man kommer hem... bara bråk... tjaffs... Man orkar inte. Ibland vill föräldrarna inte förstå hur det känns att gå en så krävande och jobbig linje. Jag har själv varit allmänt dissig mot dem och sagt att jag vart tvungen att plugga som jag också har gjort, men nu när plugget är slut börjar de igen. Do this... Do that...

Man orkar inte. Kan man få en stund att slappna av?

Städat hela dagen idag, direkt efter frukost. Nu är den enda tiden jag har att slappna av och jag blir galet melankolisk. Sitter i mitt nystädade rum, med laptopen i sängen och Bryan Adams - Wonderwall strömmandes genom mig. Får en konstig känsla genom kroppen och med dämpad belysning i rummet känner man hur vintertiderna närmar sig.

Vintertid för mig symboliserar verkligen den här mysiga stämningen då allting är städat, rent, med mysig belysning och små lampor vid fönstrena och snön fallandes utanför. Men inte nog med det. Vintertid för mig är som sagt den där mysiga stämningen då man vill vara med någon hela tiden. Man vill ha någon att hålla om, någon som finns där för en.

Såg en snutt av Michael Moores Sicko idag och i slutet spelades en galet bra låt som just nu ger mig rysningar i kroppen; Cat Stevens - Don't be Shy. Som sagt: musik är allt och det här förgyller min dag. Videon är lite skumm men musiken är det som betyder ngt. Enjoy