Danik

Igår när jag var på väg hem med Saga efter kvällens lyckade fest så gick vi i den vackra första snön som föll. Allting kändes så häftigt. Man känner på något vis att nya tider är på väg. Sedan efter vi skiljs åt så börjar jag gå min ensamma vandring hem. 5 meter efter vi skijs åt så börjar jag blöda näsblod. Typiskt. Man börjar gå där och man försöker stoppa flödet. Ironiskt. Man ler för sig själv. Hånfullt. Alltid jag.