Danik

Man brukar ju säga att tiden går fort när man har roligt men den här gången vette fan. Känns som att hela det här lovet bara vart ett långt dygn. Man vaknar äter, sen ska man mötas någonstans, sen ska man till någon, halloween party, sova över, vakna, gymmet, hem, åka iväg. Känns som att det aldrig blir tid till något annat.

Allt det här låter som något negativt men det är det verkligen inte. Samtidigt vill man bara ta ett moment att bara sätta sig och vila ut. Vilket jag inte har kunnat göra på de senaste tre dagarna.

Snart är lovet slut och det är fortfarande många saker jag inte hunnit göra som vanligt. Blir alltid så har jag märkt. Brukar oftast bara bli en femtedel gjort av allt man tänkt sig. Så mycket annat man också vill göra...

Jag tror allt handlar om prioritering. Jag menar vad är viktigast för mig just nu? Eller ska man se frammåt? Vad känner jag att jag kommer ångra om jag missar. Ett dåligt betyg på en uppgift eller ett oförglömmligt halloween party? Fan vad jag hatar sånna frågor. Självklart känns ju partyt mycket viktigare men samtidigt har jag börjat fundera på det där med skolan igen. När vi var ute och brummade i bilen igår så sa Lasse något som fick mig att tänka efter lite.
   Jag tänkte; Fan... det är ju bara någon månad kvar innan den här terminen tar slut och sen kommer det bara gå nedför. Allting kommer gå så mycket lättare. Det är nu man har sin jobbigaste tid skolmässigt så varför inte bara hänga ut och kämpa lite till så kommer allting bli så mycket lättare sen. Annars kommer man bara blicka tillbaka och tänka varför gjorde jag bara inte det där som jag sa att jag skulle göra. Då hade allting varit så mycket lättare nu! Så tillbaka till halloween partyt. Det kanske kommer flera. Men det kommer aldrig vara ett just SÅNT party. Dilemman fan vad jag hatar dom ibland...

Det blir alltid så att man måste alltid sätta sig och väga över saker man vill göra. Men den värsta känslan av allt är inte att ha ont, eller känna sig ledsen utan för mig är det ängslan. Att faktiskt ångra något man gjort. Att man inte vågade eller inte orkade fast man visste att man kunde eller hade chansen. För mig är det den värsta känsla man kan känna; Varför gjorde jag bara inte det....