Mycket just nu
Känns bättre nu...
Det är inte ofta jag brukar filosofera så här som jag gör nu för tiden har jag kommit på. Vincent som kännt mig längst och antagligen bättre än någon annan vet vilken person jag egentligen är. Han har sett alla mina sidor. Han vet att jag innerst inne är den där blyga Daniel, hatar att skryta, hatar att fuska, hatar allt som inte är ärligt. Han vet att jag nästan alltid är glad. Han vet även att jag älskar att vara glad nöjja mig med hur bra allting är. Vet inte om det är något som saknas just nu. Jag vet att jag iallafall är på villovägar.
Känner mig disträ just nu. Kollar på mig själv på skolfotot i nian. Så vill jag vara tänker jag. Min egen förebild. Något att sträva efter. Kollar på mig och tänker vart tog den Daniel vägen? Är det gymnasie tiden som tär eller vad vet jag.
Helt enkelt mycket just nu...
And she said, "No one is alone the way you are alone."
And you held her looser than you would have if you ever could have known.
Some things tie a life together, you slendered threads and things to treasure.
Days like that should last and last and last.
