Söka svar
Det är rätt ofta nu som vi hamnar i olika typer utav diskussioner vid matbordet eller bara var annan stans som helst. Tycker det börjar bli intressant eller som Dennis skulle sagt. "fan allt började med den där jävla etik uppsatsen". Vi disskuterar varför vi lever, vad är lycka, kärlek, är homosexualitet medfött eller är det något vi lär oss?
Dessa frågor kan nog inte jag svara på bättre än någon annan men jag tror att vi lever för att vi ska känna lycka. Inte bara lycka men även smärta, det är det som får oss att uppskatta det goda. Som jag själv anser så kan det inte finnas gott utan att det finns ont.
Meningen med livet har jag väll som alla andra kommit fram till att det handlar om att uppnå lycka. Men en majoritet av lycka i sitt liv. Eller åtminstonde det här med att leva i nuet. Tillexempel att 100 dåliga moments ska vara värt det där perfekta bra momentet.
Svartsjuka är ett tecken som bevisar kärlek till någon ska inte dra hela versionen men jag tror att svartsjuka är något som stärker ett förhållande eller i allafall ett bevis på kärlek. Känner man svartsjuka så känner man nog någon typ av kärlek. Läs aftonbladets artikel, (Tack Dennis).
Sen tror jag inte att homosexualitet är något genetiskt, jag tror det har med inlärning att göra och hur man växer upp. Eftersom alla är skapade av man och kvinna gemensamt och i majoriteten av alla fall uppväxta som så också, så blir även det ett sätt att se kvinna och man som de som är ämnade för varandra.
Naah, Peace out... Glömmer alltid bort massa jag ska skriva om och kommer in på massa onödiga. Har nog lite tankar men svårt att få ut dom här.
