Danik

Efter en fartfylld veckar som det brukar vara nu på sistonde så började lovet med att skriva klart religionsuppsatsen. Blev mest jag som skrev medan Dennis chillade och slaggade i min säng. Sen joinade Johan oss efter att ha brummat hit med sin rå trimmade Ford Fiesta. Han anlände som en sänd från ovan och kirrade ihop det sista vi hade kvar och det var färdigt att skickas in.

Precis innan Johan och Dennis stack så klampade Bella, Alexandra och Pär in :) Tror min mamma blev lite chockad av att det inte riktigt blev fyra personer som jag hade snackat om :P. Svårt för dom att säga något när dom väll är där:P hö hö höhöhö hö hö, så elak jag är :)

Sedan åkte päris och plutten iväg för att joina upp med oscar och susie. Medan så fixxade jag och bellish mys stämning och fixxade grillen, vilket gick galant efter Bellas trixx :P. Vid ankomsten såg jag pär, alexandra och oscar stiga in... men ingen Susie. "hjärtat sjönk som en sten" som de brukar säga i harry potter böckerna, men det var verkligen så det kändes. Men jag tänkte verkligen att jag inte skulle deppa ihop för det. Fan nu är det lov tänkte jag. Jag ska ha kul för henne och kul med alla andra.

Jag vet dock inte ifall kul var rätt ord. Jag skulle mer beskriva det som chill. Som Bella sa fan vad chill det var, så kul att umgås med lugna människor. Ingen som förstör. Det var riktigt mysigt med massa tända ljus och lite Idol i bakgrunden och när det inte var Idol blev det MIchael Jackson som bakgrundsmusik. Just nu väldigt uppskattad av mig. Just låten "Stranger in moscow" rekommenderas :)

Jag tror vi alla tyckte det var en bra start på lovet. Det tyckte jag iallafall. Var bara en sak som skulle gjort det hela complete, men jag antar att det kanske var "ment to be" som vi brukar säga. Är det ändå inte så att "everything happends for a reason?". Jag vet inte varför, men I geuss that ifall du hade kommit hade jag bara vetat mer av vad jag skulle gå miste om en vecka. :)

Det är något speciellt med dig... Tack (A)

För er som känner mig vet att jag älskar musik och jag älskar spela piano. Har börjat improvisera mycket och hittat på mycket själv. Det är intressant hur man kan koppla vissa personer och känslor med musik. Just nu har jag kommit på en låt som på något vis speglar en väldigt intressant person. Det är lite som de pratar om i So you think you can dance. Det finns en vis roll, budskap och mening med varje dans.

Musik kan framkalla många känslor. En låt som berör mig väldigt mycket nu är just Lifehouse - Beautiful

Känner mig speciell nu.

PEace and löööv!

Det är rätt ofta nu som vi hamnar i olika typer utav diskussioner vid matbordet eller bara var annan stans som helst. Tycker det börjar bli intressant eller som Dennis skulle sagt. "fan allt började med den där jävla etik uppsatsen".  Vi disskuterar varför vi lever, vad är lycka, kärlek, är homosexualitet medfött eller är det något vi lär oss?

Dessa frågor kan nog inte jag svara på bättre än någon annan men jag tror att vi lever för att vi ska känna lycka. Inte bara lycka men även smärta, det är det som får oss att uppskatta det goda. Som jag själv anser så kan det inte finnas gott utan att det finns ont.

Meningen med livet har jag väll som alla andra kommit fram till att det handlar om att uppnå lycka. Men en majoritet av lycka i sitt liv. Eller åtminstonde det här med att leva i nuet. Tillexempel att 100 dåliga moments ska vara värt det där perfekta bra momentet.

Svartsjuka är ett tecken som bevisar kärlek till någon ska inte dra hela versionen men jag tror att svartsjuka är något som stärker ett förhållande eller i allafall ett bevis på kärlek. Känner man svartsjuka så känner man nog någon typ av kärlek. Läs aftonbladets artikel, (Tack Dennis).

Sen tror jag inte att homosexualitet är något genetiskt, jag tror det har med inlärning att göra och hur man växer upp. Eftersom alla är skapade av man och kvinna gemensamt och i majoriteten av alla fall uppväxta som så också, så blir även det ett sätt att se kvinna och man som de som är ämnade för varandra.

Naah, Peace out... Glömmer alltid bort massa jag ska skriva om och kommer in på massa onödiga. Har nog lite tankar men svårt att få ut dom här.

Helg igen... och veckan har varit... intressant.

Alexandra bjöd in halva klassen kändes det som hem till henne för en trevlig Idol kväll.

Först åt jag en riktigt god middag med familjen, där vi disskuterade och hade hade trevligt. Kändes skönt att bara vara. Det som är bra med att vara hemma är att man kan verkligen vara PRECIS den man är. Inget hållande tillbaka eller något. Inga onödiga leenden. Inga ränker.

Hemma har jag även fått ett ökat behov av musik. Kände att kanalen BMU 91.6 är något som stimulerar min inlärningsförmåga. Pluggar mycket bättre till musik, men endast den musiken. Anledningen antagligen för att kanalen BMU som spelar dance music dygnet runt utan paus, inte har så mycket text, eller så är det ingen text jag inte kan så då slipper jag sjunga med vilket oftast vara problemet med bra musik, men det här är perfekt. Bra musik, stimulerande och ingen reklam :)

Jag var först hem till Alexandra och direkt blev det drag på stället då BMU sattes igång även i detta hem. Det var kul att umgås lite innan dom andra kom och vi fixxade lite förberedelser innan de andra droppade in(Susanna, Johan, Saga, Pär, Öster, Mandy, Oscar, Dennis och Fanny.

Som belöning av att faktiskt ha kommit först till Alexandras crib, utnyttjade jag möjlighete av att faktiskt paxxa den enda soffan där jag kunde bre ut mig och ha myspys med Susanna. Gurka, morötter och choklad. Oooh vad morötterna inte passar in :P

Idol var också intressant och som vanligt briljerade Daniel och Amanda. Senare frammåt kvällen kom Chamounas föräldrar hem och blev varmt välkommnade av Johans stora kramar! haha. Sen kom resten av gänget och skulle göra likadant. Hoppas de tyckte vi var trevliga för det verkar de ha gjort när de senare frågade Alexandra ifall vi ville röka vattenpipa. Vilket vi gjorde :)

Kändes riktigt chill att bara vara, sitta och röka lite pipa med gänget och disskutera lite Cypern minnen med Ojjstah och snacka Religion, Etik och Moral med de andra. Mina skämmt om Igelkotten och Abrakadabra skämten gick väll dock inge vidare. haha :P

Kan aldrig bli fel en kväll med Susanna och Alexandra. Faktiskt.

När kvällen gick mot sitt slut bestämmde sig my man D för att slagga över hos mig. Vi stack hem till mig och han som verkade så jävla trött men jag vet att han bara var i en alldelles för god sinnesstämning :) Jag tror jag lyckades få honom att piggna till när vi bestämmde oss för att kolla på "House of Wax" med Paris Hilton. :P Bra självdistans där. Inledna filmen med att Blow-joba en kille i bilen. GJ!. :P

Dock blev det jag som var tvungen att stänga av filmen eftersom jag nog säkert var betydligt tröttare än jag verkade. Så vi slaggade i Bio-rummet som jag kallar det där jag har alla mina sköna filmer och projektor. Snackade lite skit också, jag och Dennis, vilket alltid är lite trevligt :) Vi är nog inte så olika varandra ändå :). Samtidigt tror jag att jag vet varför du är som du är :). Jag känner den känslan med just nu tror jag. Man kan ju aldrig vara 100% säker.

Nästa dag blev det en tidig morgon och vi kollade klart filmen, frukost och sen hemmåt för Dennis. På kvällen blev det gormé-middag igen. Flamberad éntrecot :) smaskens. Sedan iväg mot Stuvstakällan där Pär och Oscar skulle spela. Galet mycket folk där och där kändes det som att halva Sjödal var och mycket mer folk än så. Var tur att jag iaktog spektaklet på sidan och inte i mitten där folk blev som galna när deras band "Metalfuckers" rockade gärnet. De var riktigt bra och det blev ett jävla drag om jag ska vara helt ärligt och jag uppskattade det mer än jag trodde jag skulle göra.

Sedan efteråt blev det mycket diskussion gällande efterfesten... Jag som personligen inte kände mig så sugen till en början och med tanke på att jag skulle tvingas spendera kvällen som ensam kille. (ok, Oscar räknas visst men han har mandy som han kan vara betuttad i :P)  men Pär blev ganska neggo. Slutade dock med att jag drog iallafall och efter en något skumm åkning genom stan så lyckades vi hamna på en Indieklubb Hot company med sällskapet, Anna, Saga, Sofia och Susanna.

Till en början kände jag mig riktigt stel och inte alls på humör för att dansa. Vet inte varför men kändes verkligen inte likt mig. Kan ha berott på musiken en del tror jag, försökte verkligen med kändes bara segt. Dock kom ju räddningen senare när kombinationen Susanna och BRA musik livade upp stämningen. Därefter blev det svårare att chilla ner. Dansade fram till stängningsdags och det var ju tämligen trevligt :)

Kom hem vid runt halv fem tiden som en riktig party-boy eller hur D. "leva upp till namnet" men aja jag antar att du gick och lade dig senare en mig iallafall. Blev en riktigt bra helg, med vänner, dans och mys!

Känns bättre nu...
   Det är inte ofta jag brukar filosofera så här som jag gör nu för tiden har jag kommit på. Vincent som kännt mig längst och antagligen bättre än någon annan vet vilken person jag egentligen är. Han har sett alla mina sidor. Han vet att jag innerst inne är den där blyga Daniel, hatar att skryta, hatar att fuska, hatar allt som inte är ärligt. Han vet att jag nästan alltid är glad. Han vet även att jag älskar att vara glad nöjja mig med hur bra allting är. Vet inte om det är något som saknas just nu. Jag vet att jag iallafall är på villovägar.
   Känner mig disträ just nu. Kollar på mig själv på skolfotot i nian. Så vill jag vara tänker jag. Min egen förebild. Något att sträva efter. Kollar på mig och tänker vart tog den Daniel vägen? Är det gymnasie tiden som tär eller vad vet jag.
   Helt enkelt mycket just nu...

Undrar vad jag tror på egentigen? Jag svarade häromdagen att jag tror på samvetet. Jag tror på att människan har en förmåga att känna skuld. Lycka är också något vi kan känna. Men samvetet är det som gör oss till något mer än bara människor tror jag. Det är det boken Brott och straff handlar om. Raskalnikov tror inte på något rätt och fel, vilket då skulle betyda att han inte har något samvete. Han mördar en kvinna och vips, är han där i sina samvetskval. Filosoferar och grubblar.
   Jag tror att ifall vi inte hade ett samvete skulle vi göra lite som vi ville. Jag har kommit fram till att det faktiskt finns påståenden om rätt och fel även fast man ser det hela objektivt. Men man kan dock aldrig säga att någonting är rätt eller fel, man kan bara ha påståenden om vad man tycker är mer rätt eller mer fel.
   Jag har kommit fram till att om det finns ett samvete finns det något högre, mer allmäktigt eller så är det vi som är det där "it" det där mäktiga, det där som styr. Om det finns ett samvete, finns det då ett liv efter döden eller är liv något vi bara skapar för att sedan låta den nya skapelsen leva våra liv. Evolutionsteorin? Vad vet jag. Ingen kommer säkerligen komma med ett svar heller.
   Jag disskuterade även om vad som finns tidigare idag. Jag börjar snart bli trött på att säga att ingenting finns om man ser det objektivt. Det ligger en viss poäng i det, men jag tror på det jag ser. Allt vi ser finns, Subjektivt eller objektivt spelar ingen roll. Jag tror även att våra känslor finns, jag vet att jag känner de men om någon annan gör det kan jag inte svara på. Jag kan bara tala för min egen del. Det är det som gör det hela mer intressant. Att inte veta. Vissa tär sig till döds för en fråga som de vill ha svar på utan att finna svaret på den. Ska man acceptera det eller finns det en poäng i att faktiskt leta sig fram svar till de universiella frågorna? Antagligen så finns det en viss poäng. Kanske leder det till en viss känsla, om man ändå söker svaret på något i hela sitt liv kommer man nog att ha filosoferat sönder ganska hårt om man säger så. Kanske är det tjusningen vad vet jag. Jag vet bara att det jag ser tror jag på och det jag hör tror jag nog mer eller mindre på. That's it.

Nu är jag så där melankolisk igen. Det är mycket musik kan göra. Har varit med mina vänner precis och det är alltid trevligt. Jag vet inte varför jag tänker på framtiden. Är det för att jag är orolig för att jag ska förlora det jag har nu. Alla känslor, intryck. Det jag har i nuet. När jag väl tänker tillbaka på den. Väl då känner jag eufori. Nu.

   Måste vara svårt att förstå mig ibland när jag själv inte gör det. Snart har vi prov igen och jag pluggar som vanligt inte lika effektivt som jag borde. Mycket annat jag vill göra.

Många brukar säga till mig att jag ska kämpa nu så kommer det vara värt det i framtiden. Det tror jag också, men ibland tänker man ändå, vilken tid vill jag leva i? Nuet? Den tid som är nu? Den tid som jag tycker är så bra. Den tid jag tror mig komma sakna. Vad är viktigast just nu? Ska jag se framåt? Ska man leva sin dag som om det vore sin sista? Kanske det, vad vet jag, man kan ju aldrig spå i framtiden.

   -Time will tell

Palla dra ut Internet precis då jag startar datorn. Känns som att de jävlas med mig. Orkar inte... Sov gott. Hmm kom att tänka på ett minne när jag var liten. Hur jag alltid sprang runt till alla i min familj och sa god natt och de var alltid tvungna att säga god natt och alltid sov gott efteråt till mig. Var som en så stor grejj för mig. Kul det där med minnen.

- Peace out!

Jag kommer sakna den här tiden.
Tiden man var ung.
Tiden man kände sig som coolast.
Tiden man umgicks med alla.
Tiden man spelade vid pingisbordet.
Tiden man skrek åt varandra om vem som var bäst.
Tiden man bara fem sekunder innan provet försökte fråga så mycket man bara kunde.
Tiden man skämtade med sina vänner
Tiden man levde i nuet.
Tiden man alltid kommer minnas.

Helgen började med ett riktigt jävla bra förande. Vi drack en jävla massa sprit, men fan vad Rakin smaka skiit! eller det tyckte iallafall alla förutom jag och Patrik :P Fattar inte! haha. VI körde massa jävla sprit lekar och mkt klurrish blev det men kul var det. Som vanligt när det är ett skönt gäng. Känns som att när det är jag, marcus, alex och öster så kan det bara inte misslyckas. Fast den här gången hade vi extra sällskap av Helle och Patrik.
   Blev även lite fylle crashbandikot-racing och det gick ju åt hellvette ska jag säga :P
   Sedan drog vi festen vidare till Candy det vill säga Berzeli bar. Vi missade tyvärr gratis inträdet med typ 20 min vilket var lite surt. Där inne var det ett jävla drag fast efter halva tiden där inne kommer jag fan inte ihåg ett skit :P Kommer ihåg att jag satt på ett tåg och att jag vakna upp hemma det är allt. Vilket kanske bevisar i vilket tillstånd jag var i. Fast det roliga var att dagen efter då jag vaknade lite små trött, fast DOCK inte bakis! Kommer farsan in och väcker mig och då säger han: "Lite bakis idag eller? Du vet att du somna i datarummet först. Jag fick bära dig in hit". haha. Efter jag piggnat till lite redogjorde min far för mig hur jag tydligen hade sovit med halva kroppen på marken och halva på soffan i en position som tillsynes såg omöjligt bekväm ut.:P Men efter att han vaknat vid 8 på morgonen hade han hjälpt mig till mitt rum och tydligen hade jag kastat av mig alla kläderna i datarummet också :P. Av detta minns jag då såklart ingenting men jag måste medge att jag skrattade lika mycket som farsan gjorde åt det här :P. Det skumma är bara hur fan jag kunde ta fel dörr :P Det är liksom 1 handtag ifrån :P. Men men blir nog en rolig fylla jag kommer minnas.
   Senare samma dag hade jag möte med Suss. Vi hade bestämmt att vi skulle försonas. Det var kul när hon skickade ett sms till mig och sa "Det är synd att vi inte är ihop, då hade vi kunnat ha as bra make-up-sex". Det gjorde mig glad:). Vi sågs och redogjorde några saker först så att vi sedan skulle kunna slappna av och ha det trevligt. Väl inne i the crib fick jag en väl guidad tur som var synnerligen trevlig för att sedan kunna fokusera på finalen av So you Think you can dance. Mysigt var ordet och finalen blev sedd i mormorsrummet som jag kallar det firat med jordgubbar och choklad. Tämligen romantiskt.
   Efter ett ganska så oväntat slut där Sabra vann istället för Danny som kändes ganska segertippad, fast han kommer ju liksom lyckas ändå, fortsatte vi med att kolla in filmen "The Notebook". Var väl efter förväntan men blev lite små seg på slutet. Kan bero på att jag kände mig väldigt trött. Efteråt blev det verkligen definitionen av lugnhet. Bara slappna av, leva i nuet. Ett sån där moment man inte vill ska ta slut.
   Under den här kvällen spelade jag även mycket piano och jag fick mycket berömm av både suss och hennes familj men mest av allt blev jag rörd när Suss springer ner till mig och säger att Linn grät för att det var så vackert. Jag blev så oerhört glad för jag har nog aldrig lyckats beröra någon så mycket med min talang för piano tidigare men det är nog ett minne jag kommer ha för resten av livet. Låten jag spelade var "River flows in you".
   Sammanfattningsvis en mycket bra helg. :)

Tänk att någon man tror sig ha nära kan göra en ledsen.

Eller gjorde jag dig ledsen.

Vems fel var det egentligen?

Överdrev vi bara allt?

Kanske gjorde vi det?

Kom vi närmare varann?

Varför blev det som det blev?

Vi skulle ju gifta oss...